Nr. 48 - Kroppsokontroll
Det är få saker som jag tycker är så otäckt som när min kropp beter sig som den själv vill. När jag inte kan kontrollera eller påverka mig själv.
Som första gången jag hade panikångest mitt under en danslektion.
Från ingenstans kom det. Jag kunde inte andas. Jag kände direkt att jag skulle dö!
Det gjorde jag inte. Inte heller alla andra tillfällen jag uthärdat skiten.
Den gången jag låg i sjukhussängen och hade starka kramper i hela kroppen som följd av abstinens.
Då skulle jag inte heller överleva. Det kände jag ju. Men en stund efter att de tryckt i mig medicinen låg jag avslappnad igen.
Den typen av muskelryckningar har jag fortfarande men betydligt mindre och en åt gången. Ibland är de små i foten, ibland är det hela benet eller något annat men jag har vant mig vid dem.
Just den muskelavslappnande medicinen håller jag på att trappa ner på. Jag hoppas att ryckningarna i och med det försvinner.
Något annat jag först inte märker är att jag kliar mig på mina psoriasisutslag. Jag vaknade av att jag rev mig blodig i hårbotten och gick upp mitt i natten för att klippa av naglarna så kort det bara gick. Jag drog händerna längs kläder och lakan så friktionen skulle lindra kliandet.
Nu sitter jag ofta och river på händerna. Jag börjar utan att själv märka av det. Men när jag väl kliar är det ju så skönt. Jag varken vill eller kan sluta.
Nu hoppas jag bara att alla besvär kan försvinna.
Men det som märks av och är riktigt jobbigt är att jag fortfarande inte sover hela nätter. Varken med eller utan medicin. Istället sover jag på dagen också. Hur ska jag kunna börja jobba när kroppen beter sig så här?!
När handen är någorlunda fin. Kliar och är torr och röd. Nä, nu vill jag bli av med skiten!
