Nr. 32 - Måleri-terapi
En av mina medpatienter hade med sig en målarbok. En för vuxna.
Det var fantastiska bilder sv djur och natur med mera. Hon satt och målade och jag satt fascinerad bredvid och tittade på.
Min mamma köpte boken och fina pennor till mig och jag satte igång och målade. Varje dag. Hela tiden.
Jag färglade i glada nyanser och det var helt underbart att få sitta i flera timmar och bara färglagga. De andra på avdelningen stod ofta och tittade på mina verk. Jag fick mycket beröm och alltsammans blev en skön avkoppling och terapi.
Jag slapp tänka. Jag slapp finnas. Jag kunde försvinna ner i boken och ibland med musik i öronen bara njuta.
Jag skaffade mig ännu en bok och målade vidare.
Men sedan jag skrevs ut har jag inte målat en enda gång. Jag tror att det beror på att det blev en så pass stor del av min vistelse på sjukhuset att jag nu förknippar målandet med avdelning 140.
Jag hoppas att jag snart kommer igång med böckerna igen. För genom hela mitt liv har jag älskat att färglägga.
