Uppvaknande
Att ha behov av att göra en hel del sysslor hemma men att inte förmå sig att göra något alls.
Jag skrev till och med en lista på vad jag borde göra. Snarast möjligt.
Istället för att bocka av listan har jag sovit. Flera gånger.
Dammsugaren står orörd. Blommorna är inte vattnade. Lakan och disk och oreda är orörda.
Jag har inte ens klätt mig idag. Jävla dag.
Risken för att jag ska ligga vaken hela natten är ungefär skyhög. Det känns som att jag har samma mentalitet som för ett år sedan. Livet spelar ingen roll. Jobbet är enda anledningen till att jag vaknar på morgonen. Att jag ens lämnar lägenheten.
Äta är trist och känns onödigt. Katten ger mig den bekräftelse jag behöver. Hon gosar in sig i mig och spinner högt.
Vad ska jag göra med mig själv. Min lägenhet. Mitt hår. Mina kläder. Mitt sätt att leva.
Vad gör de personer som verkar ha koll på livet?
Jag tänker mycket på tiden på sjukhuset. Jag drömmer om det. En återträff. Inlagd igen. Ett besök.
Men vill jag dit igen?
Jag vill bli av med den del av mig som är sjuk. Som jag hatar. Skala av mig det dåliga och infekterade. Gröp ur allt ruttet.
Vill bara sova. Men då kommer jag ju att vakna igen .
