15 september. 15 mars.
Idag är det ett och ett halvt år sedan jag gick till sjukhuset första gången och sjukskrev mig.
Det är så otroligt lång tid. Jag hade aldrig trott det om mig själv för några år sedan. Höga krav på att vara duktig och leverera bra siffror. Så funkar det ju. Inte sant?
Idag är jag på en helt annan plats i livet.
Jag bor i min lägenhet. Med min katt. Mina vänner är nära och jag har ett underbart liv. Jag känner verkligen det.
För ett år sedan var allt mörkt och sämst. Sjukhus och låsta dörrar.
För ett halvår sedan började jag må bättre.
Idag mår jag bra.
Det är en så underbar känsla att inte kunna räkna dagarna sedan jag senast hade panikångest eller självmordstankar.
Jag ser en framtid. På riktigt. Jag ser glädje och jag känner glädje.
